Äntligen!

Nu har jag skrivit en insändare som förhoppningsvis ska publiceras i klimatmagasinet Effekts nästkommande nummer. Vill få människor att förstå innebörden att äta kött och dess negativa påverkan på miljön. Men det jag är mest stolt över är att jag lyckas med att anmäla mig till Broloppet 2010. Det blir min andra gång som jag ska springa det loppet i Juni nästa år. Ska blir riktigt, riktigt kul. Bara längtar över att det ska bli fint väder och springa utomhus i tunna kläder igen. Det är så himla kul att springa. Men målet är att springa ett maraton nästa år. Det lutar enormt mycket åt Berlin Maraton. Men högst upp på min önskelista är att EN arbetsgivare ser vem jag är och låter mig få arbeta i sitt företag och låter mig ge min beskärde del så att företaget går framåt med mycket trivsel och glädje. Därför längtar jag till imorgon att få äntligen arbeta en dag till. Känns bara lite långt mellan varven. Klättrar på väggarna att inte få arbeta. Fast jag har arbetat i både Sverige och Danmark så ser inte svenska företag det som en tillgång att jag kan förstå och prata danska. Sen tycker jag inte det är så stor skillnad att arbeta i Danmark och Sverige. Alla olika företag jag har haft så har jag arbetat hårdare i Sverige än i Danmark men i Danmark går allting fortare. Hela anställningsprocessen går bra mycket snabbare och intervjuerna går bra mycket snabbare. Fast alla företag har sina olika rutiner. Endast en gång har jag gjort ett test och det var i Danmark där man skulle testa färdigheterna med läs- och ordförståelse på danska under tid. Eftersom jag fick arbete den gången där så klarade jag det testet.

Jag avslutar det hela med att visa en bild från i somras då jag och min kära och underbara flickvän gick en promenad i Landskrona. Som tur för alla, så ser ingen hur bryggans normala utseende är. Men vackert var utsikten mot Danmark.